Värderingar i bikerkulturen - Del 2

Kärlek och Respekt

Av Kent Revedal National VP Christian Crusaders MC

Vi har alla läst tidningarnas rubriker; ”Västbärare bland de värsta männen och kvinnorna på jorden. Misshandlar till frukost och käkar barn till kvällsmat”. Det är i stort massmedias bild. Vi som rör oss i den miljö som utpekas känner inte igen oss i bilden, i nidbilden. Vi vet att de ljuger om oss. Det finns en annan bild - och den vill jag dela.

Jag skrev i förra numret om att vi behöver värna om vår kultur och respektera den. I denna kolumn tänkte jag fortsätta det resonemanget med de två systrarna Kärlek & Respekt.

Första gången jag satte min fot i en klubblokal var för snart 15 år sedan när jag åkte med ett par vänner till den anrika klubben Telge Choppers. Sedan dess har jag varit hundratals gånger i klubbhus och jag har aldrig någonstans varit med om att man kramas så mycket som i klubbhusen. När respekten för varandra växer så växer kärleken.

Att hänga i ett klubbhus, lyssna på bra musik, dricka gott och ha ett avslappnat samtal i en skön miljö, det finns inte mycket som är bättre. Att komma till en klubb, se leendena och bli ordentligt kramad, det gör att man känner sig som en del i en stor familj. Jag skadade mig i en mc-olycka 2010 och sitter sedan dess i rullstol. Jag var osäker på hur jag skulle bemötas när jag kom tillbaka. Men folk bär upp mig för trappor och steg, det är för dem en självklarhet att jag ska kunna vara med. Ingen behandlar mig sämre för att jag är i rulle. Det är kärlek till en västbärare, en i miljön, en i gänget. Jag kan inte räkna alla de gånger jag kommit in i ett klubbhus och direkt fått frågan vad jag vill ha att dricka, ingen fråga om att jag ska betala. Ger man kärlek så får man kärlek.

En del kan reagera på att vår ”dresscode” är ganska lika, jeans/läderbyxor och oftast svart skinnväst. Jag tycker att det är fantastiskt. I alla andra sammanhang i samhället bedöms vi utifrån vår titel, vad vi jobbar med och hur vi har råd att klä oss. Kläder signalerar status. I mc-kulturen finns inte sådana uppdelningar. Vi klär oss likadant och ingen av oss vet om du är läkare, advokat, svetsare eller rörmokare.

Vad denna likartade klädsel resulterar i är att du inte får respekt på grund av din ekonomi, du kan inte köpa dig respekt i miljön. Till viss del kan ditt medlemskap i en del klubbar ge mer eller mindre respekt, men framförallt kommer du bedömas utifrån vem du är och hur du beter dig. Om du är rik men beter dig som skit så kommer du att behandlas som skit. Om du har vett att bete dig schysst, förstå koderna och vara respektfull och kärleksfull så kommer du att få respekt.

En del har missuppfattat det där med respekt och tror att man kan kräva det. Respekt är något som förtjänas, det är något som du jobbar dig till. Ibland har jag fått kommentaren att om man inte bär väst så visas man mindre respekt än om man har en full rygg och är medlem. Det är egentligen inget konstigt med det alls. Är du medlem i en klubb så har du fått förtjäna dina märken, du har jobbat för dem. I en del klubbar går det fortare och en del tar det längre tid i. I Har du full rygg så har du jobbat för att få den och det förtjänar respekt i mina ögon. Respekten kommer sedan att öka eller minska beroende på hur du beter dig. Där har du anledningen att vi i miljön respekterar en full rygg på ett annat sätt än vi kanske respekterar en friåkare. I nästa kolumn ska jag utförligare skriva om just hur vi kan förhålla oss till våra patchar.