Värderingar i bikerkulturen - Del 3

Respekt för patchar

Av Kent Revedal National VP Christian Crusaders MC

En av de saker jag lärde mig tidigt i denna miljön var att det är mannen som gör västen och inte tvärt om. Till syvende og sist är det inte vad du har på västen som avgör hur du blir bemött och behandlad, utan hur du agerar. Västen säger ingenting ifall du som bär den inte kan bära den med integritet.

Att vi gör skillnad på en åkklubb (det som på engelska kallas RC) och en ”MC” klubb är inget konstigt. I en åkklubb kan man få alla sina märken i stort sätt på en gång. Det ligger i dess natur att man blir en del i en organisation och alla är lika. Sedan kanske det finns de i en sådan klubb som har mer ansvar, ingår i styrelse och annat, och har detta som markörer. Men en MC fungerar annorlunda. För oss i norden kan det vara svårt att förstå skillnaden eftersom vi tror att allt ska vara demokratiskt.

I en MC kan du inte köpa dina färger, du kan bara förtjäna dem. Visserligen tar det olika lång tid i olika klubbar att bli medlem, men alla klubbar har en process för att bli fullpatchad medlem. Jag kommer i en kommande artikel gå in på just den processen och de olika stegen. Jag vill ta upp två kompletterande aspekter kring respekt för patchar.

Du ska visa respekt mot dina egna färger. I min klubb, som är över 40 år, har människor blivit hotade, knivskurna och skottskadade för våra färgers skull. Vi tvingades att köra i 16 år utan underbåge för att en dominerande klubb i regionen där vi fanns inte ville acceptera oss. När jag bär mina färger måste jag vara medveten om den historia som mina patchar symboliserar och bär. Andra kämpade i åratal för rätten att få bära dessa färger, och för att förtjäna respekten för just våra färger.

Bär du en klubbs färger är du skyldig klubben att visa respekt för de som gått före och de som nu bär dina färger. Du hanterar din väst och andra medlemskläder på det sätt som visar att du respekterar dem. För om du inte respekterar dina färger - varför skulle andra göra det? Visar du att du är stolt över det du bär, då är det lättare för andra att visa den respekt som du tycker att färgerna förtjänar.

En del behandlar sin väst som vilket plagg som helst och förstår inte vilken signal det sänder. I vår klubb har vi särskilda regler på när och hur du kan bära din väst, hur den ska vikas osv. De patchar som du bär på västen - de är inte dina ägodelar, du har fått dem till låns av klubben och de representerar din klubb. Att inte visa respekt mot din väst är att visa disrespekt mot dina bröder.

Du ska visa respekt mot andras färger. Många har kämpat hårt för att få sina färger. Du har ingen aning om vad andra har gått igenom för att få och förtjäna sina västar, men du vet att de alltid kommit med en kostnad. Bara av den anledningen bör du visa människor respekt, även om du inte känner dem personligen.

Ju längre en klubb funnits och ju längre en person varit medlem, desto större respekt förtjänar de. Att driva en klubb kräver tid och engagemang. Man väljer att offra en hel del för att få klubben att fungera. Att år ut och år in vara trogen sin klubb, i både med och motgång - det visar att det är en person som förtjänar att respekteras.

En sak jag noterat i Sverige som skulle vara fullständigt omöjligt i USA är att folk avbryter samtal. Om två fullpatchade medlemmar från olika klubbar för ett samtal så avbryter man inte, med mindre än att det är något verkligt akut. Eftersom du inte vet vad de diskuterar så bör du visa dem tillbörlig respekt och låta dem få prata färdigt. Om någon i vår klubb har ett samtal med någon annan och man vill meddela något så ställer vi oss så att den andre kan se en. Sedan väntar man till den personen finner det lämpligt att avsluta sitt samtal, eller ta en paus. Allt annat är att inte respektera det samtal som två personer har, oavsett vilka klubbfärger de bär. När vi i miljön visar att vi både förstår de ursprungliga regler och koder som sattes så kommer också andra att visa respekt, även om de inte alltid förstår alla våra koder. Den enkla sammanfattningen blir; vill du att andra ska respektera dina färger - se till att respektera dem själv först.