Värderingar i bikerkulturen - Del 6

Generositet - Charity runs

Av Kent Revedal, VP Christian Crusaders MC

I Aug 2009 befann jag mig i Seattle i USA. Vi var där för att fira att vår internationella klubb, Christian Crusaders, fyllde 30 år. Helgen innan den stora festen ställde man fram en vit Harley från sent 70 tal utanför husvagnen vi bodde i. Hojen hade bromsar som bara en Harley från 70-talet kan ha (eller inte ha) samt ett styre som knappt var bredare än tanken och bad mig hänga på. Jet-lag i kroppen kombinerades med adrenalin och en efter en anslöt under vägen på de slingriga motorvägarna i Washinton och sedan stannade vi på en diner. Där fanns ett stort gäng och jag insåg att jag skulle få vara med på mitt livs första Toy-run.

Under hela bikerhistorien har det förekommit charity runs, alltså en form av MC kortege där man samlar in pengar eller liknande till välgörande ändamål. Kärt barn har många namn och det finns flera beteckningar på detta. Poker run kan vara ett exempel på ett charity run, där man får ett kort på olika stopp och den som får den bästa handen vinner. Normalt betalar man en deltagaravgift som sedan går till det som man samlar in pengar till. I USA har det inte varit ovanligt med ”Toy-Run”, där man köper ett mjukt gosedjur och har med sig. Dessa skänks sedan till sjukhus eller liknande.

I historien om mc-kulturen så kom inte minst den miljö som representeras av tredelade ryggmärken att ses som paria. Vi betecknades som kriminella och utanför samhället. Även om det är sant att många, inte minst i den tidiga bikerhistorien, ställde sig utanför samhället fyrkantiga system och regler så valde man att ändå bidra. Att göra en god gärning tillsammans med andra likasinnade blev ett signum. Att dessa bikers sedan kom att växa i popularitet hos allmänheten retade de som till varje pris ville sätta en svart stämpel på gruppen.

I föregående nummer fanns ett utmärkt reportage om Stockholm Charity Run (SCR) och där ligger fokus på att samla in pengar till sjuka barn. I Stockholm har det funnits och finns fortfarande flera andra runs som har olika ändamål, som uteliggare, prostatacancer eller kvinnor som fallit offer för trafficking. Ingen av dessa run görs för att få uppmärksamhet (och dessutom struntar ofta media i att skriva om det i alla fall) utan de fortgår i all tysthet. Runt om i Sverige och Norden skulle vi kunna lägga till en lång lista med olika runs för välgörande ändamål.

I den globala bikermiljön är det oftast run som samlar in pengar, antingen till kamrater som skadat sig eller till olika sjukdomsorsaker, som cancer, ALS, parkinson osv. På senare år har det skett en ökad politisk medvetenhet där man tagit ställning i mer politiska frågor, om än på sitt eget vis. Vi har sett hur bikers stått upp för mobbade barn, för utsatta kvinnor eller för traffickingoffer. Situationen för hemlösa, för barnhemsbarn är andra områden som det körts för.

Få skulle tänka att i hjärtat av bikerkulturen ligger en värdering av att vara generös. Skulle man få fel på hojen utmed vägen så är det ingen som stannar, om det inte kommer en annan biker. Vi hjälps helt enkelt åt. Behöver man sova någonstans så går det nästan alltid att få en plats i ett hörn i ett klubbhus, och allt som oftast bjuds det på frukost, utan krav på att man ska betala. Vi vet att nästa gång kan det vara jag som är i behov av hjälpen.

När vi vårdar vår värdefulla kultur, fortsätt att hylla våra ideal, som att vara generös mot andra, där du kan göra en skillnad.