Värderingar i bikerkulturen - Del 7

Brödraskap

Av Kent Revedal, VP Christian Crusaders MC

Är alla bikers en del av ett brödraskap, en enhetlig kultur och gemenskap där alla är vän med alla? Ibland låter det så, främst från de som inte riktigt förstår kulturen eller står utifrån och ser in. En stor gemenskap är vi definitivt - som delar ett gemensamt intresse för motorcyklar. Många vänner får man i miljön som man gillar och uppskattar, som man är tacksam att man lärt känna. Men är det samma sak som att vara en bror?

Jag är medveten om att min text kan vara kontroversiell för en del och att inte alla håller med mig, men jag är fostrad i old-school värderingar av en drygt 40-årig klubb. Jag vill också tydliggöra att det finns kvinnoklubbar och samma resonemang jag för kan föras kring dessa och deras ”systraskap”.

Jag har under de senaste fem åren noterat ett ökat användande av ordet ”bror” när jag är ute bland klubbar. Främst är det bland yngre klubbar som är nya i miljön och bland yngre personer. Kanske är det delvis en generationsfråga. Men jag kan inte låta bli att tro att det också är influerat från ett förortstugg där alla som är vänner eller bekanta kallas ”bror”.

I bikervärlden är du inte min bror bara för att du har en väst och en mc. Det gör dig inte ens till en biker. Ett brödraskap är inget man kan köpa sig till eller få bara för att man går och ser ut som alla andra. Ett brödraskap är något som man förtjänar.

En av våra internationella ledare i klubben som bor i St Louis i USA ställde en gång frågan till en grupp av members i klubben: ”Om du kallar mig bror, innebär det att du är beredd att sätta dig på ett plan och komma och hjälpa mig om jag ber dig om det? Svarar du nej på frågan så kalla mig inte broder.” Frågan visar vilken tyngd och ansvar han ansåg det låg i att kalla någon för broder. Det är ett ord som kräver något av dig som använder det. Är vi beredda att leva upp till det?

De som är i min egen klubb, som på samma sätt som jag bär vår rygg, det är mina bröder. Jag vet att de har fått jobba och kämpa för att få en full rygg, de har bevisat under den resan att de förstått vad det innebär att vara en bror, att vaka över sina bröder och att stötta och hjälpa. När en full rygg landar på en medlem så har han bevisat att han förstått vad brödraskap innebär. Innan dess ges ingen rygg ut till någon, i alla fall inte i vår klubb. Det innebär också att det finns nästan inget som skulle hindra mig från att göra vad jag kan för dem, ifall de behöver det. Gör du det med alla du kallar broder eller syster?

För ganska många år sedan umgicks jag med en president i en annan klubb. Han var ibland och hälsade på oss i klubbhuset och hängde med oss. Vid ett tillfälle, när vi hade pratat om gemenskap och medlemmar så sa han: ”ni har det ju lite speciellt i er klubb, ni är ju bröder på två sätt. Både som klubb och att ni delar tron med varandra.” Han hade verkligen förstått det unika i att vara klubb och att tillhöra en djup gemenskap. R.I.P. Kalkyl!

Finns det då inga andra som jag skulle kalla bröder? Jo, det gör det. Men det är ett fåtal personer som jag under en mängd år lärt känna, vi har delat glädje, sorger och frustrationer. Hopp och förtvivlan. Vi har delat våra liv, vår resa och kommit varandra nära. Det är människor jag skulle våga anförtro både att hålla min väst och att vaka över min familj. Det tar ett tag att komma dit, men de finns, de är bröder i hjärtat - brother from another mother!

Kalla gärna varandra för vänner, kompisar, bekanta, bikers eller bikervänner. Jag skulle önska att vi skulle fortsätta att bevara ordet broder och brödraskap till vad det verkligen är, någon man är beredd att ge sitt liv för om så skulle behövas. Känner du att du inte har någon som du är beredd att göra det för? Då kanske du ska fundera på hur nära du står dina klubbröder.

Jag skulle aldrig våga ta mig rätten att kalla någon utanför min klubb för broder, men jag hoppas att jag med tid och i mitt engagemang för andra bit för bit förtjänar rätten att kanske för några få bli en broder, om än med en annan rygg.